mammil.

Jag kan inte sova. Jag lyssnar på myselectro istället. Och lägger ut dikter som jag inte alls tänkt visa upp för allmänheten egentligen men som jag ändå visar för jag är så jävla trött på att censurera mig själv.

Varför gör man det? Jag är vuxen nu. Jag får göra som jag vill. Det gör jag ju också, eller jag intalar mig själv att jag tar egna beslut och gör lite som jag vill. Men jag vet ju att jag lyssnar så himla mycket på omgivningen. Jag vill vara mer upprorisk. Min fina mamma brukar uppmuntra till eget tänkande, och till att göra lite uppror också. Det är inte alla mammor som gör det. Vilken tur att hon är just min mamma. Hon förstår det där med att åka någonstans och sen inte komma hem på två veckor bara för att man har det så förbannat bra där man är. Hon förstår det där med hjärtan som slår så hårt att det kan göra lite ont ibland. Hon förstår det där med att vilja smycka sin kropp med tatueringar som andra kanske inte riktigt förstår. Hon står bredvid och ler lite sött och säger att "ja du är ju vuxen nu. Berätta först efteråt - vad ska de göra?". Ja så är det ju, vad ska de göra?

Jag är fan 20 år nu. gud vad läskigt.
20 år och massa måsten. det känns. i maggropen.