fredag 2.0

Jag sov som ett barn i natt. Antagligen för att jag kände mig tvingad. Klockan 20 i 7 ringde min väckarklocka i morse (eller snarare mina väckarklockor - plural det där. viktigt). snoozade länge som vanligt... Anledningen till denna tidiga uppstigning är att jag skulle öppna dörren till fönsterputsaren i morse. Två ggr på en vecka ska jag alltså ha öppnat dörren för okända män i blåställ. Det kunde ha varit värre tänker ni, men nej inte så mycket.

Jag hatar att sitta och bara titta på när de arbetar. Som tur är verkar han ovillig att prata med mig också. Hur det än är så känner jag mig i vägen och lite dum för att jag inte gör det själv... Fast jag vet ju att jag varken kan byta vattenmätare eller göra rent de högsta fönstren (i'm not short, i'm heightchallenged). Men ändå sitter jag här och vågar inte möta hans blick, hur dumt som helst jag vet... men sån är jag . Tydligen.