Bio. Roslagsbanan. Bob Dylan. I'm not there.

Jag har varit på bio. Vi såg Mammut som helt klart är något av det finaste jag någonsin sett. Och det fulaste. Jag grät som ett barn men det var mörkt så det var det ingen som märkte. Ja, jag snörvlar inte som snubben som satt till vänster om mig gjorde.

Roslagsbanan hem. Missade näst sista så jag fick vänta i 57 minuter. Såg till att få något i magen innan avgång, det var nog bra fast jag inte var speciellt hungrig. Misär på Roslagsbanan (jag satte mig inte i sista vagnen som vanligt, för att slippa vara ensam. Jag ångrar mig nu) - en äldre man med alldeles för många promille i sin rundiga kropp somnade och pissade ner sig. Det var tragiskt att se och till tonerna av Bob Dylan lovade jag mig själv att aldrig mer dricka. Sedan kom jag på att jag ska gå ut imorgon. Så det skiter sig nog det med. Precis som mitt nyårslöfte att aldrig mer gå mot röd gubbe. Det sket sig redan på nyårsdagen. Och idag gjorde jag det precis intill polisbil med tillhörande poliser. (Jag undrar fortfarande om man får böter för att gå mot röd gubbe, någon som vet?)

Passande nog visas I'm not there om Bob Dylan på TV1000 family nu när jag intog min sköna säng som för övrigt är full av kläder jag alltid tror att jag ska ha på mig, men aldrig har på mig i mer än en kvart åt gången... Jag kommer ihåg att jag såg den på bio för massa månader sedan, när den fortfarande var ny, ja det var ju någon gång 2008. Jag kommer också ihåg att jag somnade, men att jag i efterhand har glorifierat filmen något... jag vet inte varför, för att jag gillar Dylan kanske. Anyhow, jag förstår varför jag somnade den där gången på bio. Den är fan inte bra.