Imorgon kommer det att gråtas.

Jag är hemma hos Stefan, Stefan som ska dansa med mig på flaket i morgon. Flaket som min älskade pappa skickade bilder på. Bilder som jag aldrig ska radera.

Jag är så jävla rädd. För allt fast jag vet att det inte är något att vara rädd för. Jag har ju allting ordnat för mig eller hur? Imorgon 13.00 börjar det riktiga livet - det är lite läskigt men det är genomförbart.

Jag fick ett brev igår. Ända från Paris kom det, fullt av bilder och kärleksord. Min älskade Hanna skickade uppmuntrande ord som jag efter en helg i Falun behövde. (Helgen var för övrigt totalt fab, men något utpumpande kanske)...

Imorgon är jag alltså en glad student i gul klänning och vattenfast mascara. Kom till mig och dansa till Fuck Forever och andra slagdängor framförda av min man - Pete Doherty.

However. Klassen jag kommer att sakna er. Speciellt Michan, Niclas, Jocke & Lells. Utan er hade det här inte gått. Jag älskar er. Självklart finns det andra också, Fredrik min författarvän. Stefan min vän i Visinge. Katja min DJ. Sigge som säger att jag är snällast i världen. Emil som gillar nyår 06 för att han träffade mig då. Alla andra också. Som jag under de här tre åren på något sätt stött ihop med och fattat tycke för. Ni är fina. Vi kommer att ses igen.

<3