it's funny that...

Jag tänkte lite på det här med mig själv som en del i konsumtionssamhället. Jag kan nog redan nu erkänna att jag är försörjare av många kedjor med diverse bärbara attiraljer runt om i Stockholm med omnäjd. Inga konstigheter där inte.

Det jag tänker på är hur jag många gånger intalar mig själv att jag "behöver" någonting som egentligen är helt obetydligt för min framtida överlevnad. Det är rätt intressant det där för jag är verkligen övertygande. Ni som känner mig vet ju hur det kan låta... "Men alltså, jag måste ju ha en sån här för den passar till det där som jag har i garderoben blablabla och jag har inte en likadan. Eller jo en till svart sån här men den är verkligen inte lika fin som den här och den är ju inte så hiiimla dyr." Så där kan jag stå och dividera med mig själv och med den som står bredvid, även om jag inte får något motargument. För att stilla det dåliga samvetet kan hända men jag vet inte...

Anyhow, det senaste i raden av "saker jag tror mig behöva" är den nya iPhonen som släpps i Sverige någon gång i sommar. Nu med mmsfunktion. jo, då behöver jag den nog. Mycket för att Expressen/Aftonbladet/Whatevermagazine sa att den var cool. Jag vill också ha en cool iPhone. Min skulle säkert vara coolast av alla också. och så behöver jag en kofta också, som passar till min sjukt blommiga klänning som jag ska ha på midsommar. Att jag har en sisådär 15 stycken på golvet i mitt bombade rum, det är en helt annan historia...