...

( Ibland när jag pratar med Peter säger han saker som får mig att skriva. Det här är någon av alla dem som han mer eller mindre sagt åt mig att skriva. Den ska läsas upp nästa vecka. För första gången ska den framföras muntligt. Läskigt. )

Imorgon är jag soldat säger du och vänder dig mot mig.
Imorgon är jag krigsänka tänker jag men tänker inte förstöra dina drömmar om raka led och handgranater.

Imorgon är du en av alla de där rakade pojkarna som blir tvångslobotomerade. En av alla de pojkarna som får semester från krig på helgerna och som tror att det alltid kommer att vara så.

Imorgon hjärtat blir jag man på riktigt. Du ler sådär innerligt som du bara gör ibland.
Imorgon min kärlek är jag förlorad tänker jag men tänker inte säga att jag föredrar dig när du är pojke.

Imorgon är du inte längre pojken med sammetshuden och de oskyldiga blå. Imorgon är du inte längre pojken som ligger här bredvid och funderar på livet och molnens form. Du kommer nog aldrig mer tänka på molnen.

Imorgon kan du vara stolt över mig du kan säga till alla att jag har blivit vuxen nu.
Imorgon ska jag säga till alla att du rest bort för jag vill inte tänka på att du är min
krigare.

Imorgon är du min karl som inte längre ryggar tillbaka inför det som brukade skrämma dig. Då är du en av dem som längtar hem.