Imorgon kommer det att gråtas.

Jag är hemma hos Stefan, Stefan som ska dansa med mig på flaket i morgon. Flaket som min älskade pappa skickade bilder på. Bilder som jag aldrig ska radera.

Jag är så jävla rädd. För allt fast jag vet att det inte är något att vara rädd för. Jag har ju allting ordnat för mig eller hur? Imorgon 13.00 börjar det riktiga livet - det är lite läskigt men det är genomförbart.

Jag fick ett brev igår. Ända från Paris kom det, fullt av bilder och kärleksord. Min älskade Hanna skickade uppmuntrande ord som jag efter en helg i Falun behövde. (Helgen var för övrigt totalt fab, men något utpumpande kanske)...

Imorgon är jag alltså en glad student i gul klänning och vattenfast mascara. Kom till mig och dansa till Fuck Forever och andra slagdängor framförda av min man - Pete Doherty.

However. Klassen jag kommer att sakna er. Speciellt Michan, Niclas, Jocke & Lells. Utan er hade det här inte gått. Jag älskar er. Självklart finns det andra också, Fredrik min författarvän. Stefan min vän i Visinge. Katja min DJ. Sigge som säger att jag är snällast i världen. Emil som gillar nyår 06 för att han träffade mig då. Alla andra också. Som jag under de här tre åren på något sätt stött ihop med och fattat tycke för. Ni är fina. Vi kommer att ses igen.

<3

Fredagar är ju kul.

Om några timmar befinner jag mig på ett segt tåg till Falun. Jag längtar, mest efter Karin. Det känns som tusen år sedan vi sågs - egentligen är det mindre än ett år men då var jag precis hemkommen från Peace & Love och inte direkt kontaktbar. Av förklarliga skäl som brist på sömn och hygien.

Nu har jag packat ungefär 5 kjolar och två klänningar, 5 par strumpbyxor av olika slag (latex, bomull, vanliga - u name it.), 2 par skor, 4 linnen osv osv osv. Med andra ord finns det ingen hejd på det hela. Det går helt enkelt åt kläder när man är i Falun... eller?

Lektionerna idag är något överflödiga, utom engelskan där vår söta lärare är fast bestämd att vi inte ska kolla på film som i alla de andra ämnena. Vi får lära oss konstiga engelska språk istället. Och kolla lite lite lite på Little Britain.

Six days and counting.

I'm off to Falun. Imorgon efter skolan. Vi ses & hörs på söndag.

Idag är det för övrigt 6 dagar kvar till studenten. TEG forever baby och allt det där är fortfarande sanning, men livet börjar nog lite på riktigt nu. Eller slutar.

God natt.

In the abscence of sleep

Bloggen är nog inte så anonym längre. Jag är fett public med att det är jag som skriver den.

Ska nog ta och hoppa i säng nu. Imorgon är det en lång dag med besök på museum och grejer. Det bästa är ändå middagen med Katja och Frida som någon gång efter 18.00 kommer att äga rum hemma i det gula huset. Imorgon måste solen skina för jag ska ha mina brillz på mig och jag ska vara somrig och ha lockigt hår och sånt tjaffs.

Ja för mycket är ju bara det, tjaffs.
(det kliar i kroppen idag också, det svider lite också . Eller rätt mycket om jag ska vara ärlig. Jag är bara sjukt less på att må lite halvt bara. eller jättehalvt. jag orkar inte ens bry mig om stor bokstav. godnatt. )

Is this desire?

Förutom Håkan och Klaxons så är det PJ Harvey som gäller. Det där var totalt oanvändbar fakta men det skiter jag återigen i.

Listor makes the world go around

Band jag hellre skulle tugga av mig min egen fot än att lyssna på en hel kväll (utan inbördes ordning självklart)

• Nirvana
• Metallica
• Red Hot Chili Peppers
• Mltr (jag vet, jag lyssnade på dem när jag gick i 9:an. Men det är preskiberat numera)
• Drängarna
• Ultima Thule
• Eddie Meduza (med medhörande musikantvänner i bakgrunden)

Så, nu vet alla det.

Vart är den där regnbågen?

Jag lyssnar på Håkan Hellström idag. Och Klaxons. Om någon nu undrade.

Igår kväll satt jag och skrattade åt Kenzas tatuering (ja ni vet, den där modebloggerskan som inte alls är modebloggerska eftersom hon egentligen inte skriver om kläder), hon har tatuerat in en Tokio Hotellåttitel i nacken. Sen kom jag på mig själv... "Last night a DJ saved my life" är en discodänga utan dess like. Jag är precis likadan. Men jag vill gärna påpeka att min tatuering har mer tanke bakom sig? Jag är med andra ord inte alls bättre än någon annan. Jag kan leva med det. Kan du?

Har för övrigt promenerat med Eva nu ikväll. Det var mysigt och lärorikt.

Jag lyssnar på fransk pop och tror att jag är något stort

Jag jobbade efter skolan. På jobbet åt jag potatis och laxbulllar. Alltså inte potatis MED laxbullar utan det var ett ihopsmos av de tu som jag måste erkänna vara himmelskt. (ok himmelskt var kanske att ta i men ja...) Jag slutade 21.15 och sen stod mamma och väntade på mig med den snart historiska bilen. Oh I love that car. Vi pratade lite om livet på väg hem, det behövdes.

Hursomhelst. Imorgon har jag en lektion på hela dagen. En enda lektion, sen kan kliandet i kroppen ta över igen.

(just nu lyssnar jag på fransk pop och tror att jag kan åstadkomma något med livet)

Klassråd.

Vi har klassråd. Ja jag livebloggar alltså ;)
Helvetesveckan på TEG är över om två dagar. På fredag ska allt vara inlämnat och klart. Party party...

Revival 2008

Albert Hammond Jr och jag har inte varit på

speaking terms på ett bra tag, varför vet jag inte... Jag tröttnade nog bara, men nu är jag väldigt otrött på honom. Jag kan nog säga att vi har upplevt en revival såhär år 2008 han och jag. Jag ska nog dra mig tillbaka ner i källaren, läsa den där ovärda boken som ska vara utläst till imorgon och bara lyssna på Albert.

Annars är det inte så mycket som händer, det kliar i kroppen, jag smörjer in tatueringen, jag väntar på att tiden ska gå så att fredag kommer. Och att fredagen efter ska infinna sig illa kvickt. Det vore skönt om man bara glömde bort alla andra dagar... bara för ett litet tag?

Uniform

Falubiljetterna är inhandlade. Det känns skönt för det kliar i kroppen och jag måste komma iväg nu. Falun blir bra, Karin blir bra. Allt kommer att bli bra right?

...

Nej nu ska jag sova. Imorgon är det en lång dag.
Eller nej egentligen inte. Varför säger man så egentligen? Ett dygn är alltid 24 timmar = en dag är ungefär hälften av ett dygn. Nothing longer there?

If it makes u happy...

Vem önskar inte att man var liten igen och

fick leka med färgglada hästar med porrstjärnenamn?

Last night a DJ saved my life

Jag har gömt mig ett tag. Från världen. Från mig själv.
För att göra något nytt har jag tatuerat mig. Jag och min Katja som är så fin att man dör. Människor som Katja är värda så mycket, sådana som låter en bita henne i handen när man är lite rädd för en dryg man med nål i handen, eller som låter en äta godis till middag och dricka massa liter Cola alldeles själv. Det är underbart.

Imorgon ska jag showa min tattoo för alla som är intresserade, för alla som är ointresserade också för den delen. Jocke är den första som ska få se den, han är barmhärtig och beger sig in till huvudstaden där jag befinner mig just nu - för att jag ska slippa åka till skolan och tillbaka för ett studiebesök som vi ska mötas inför 12.30 på Östra. Shoppa? ja. Vad? Jag vet inte. Jag planerar inte sådant, jag bara handlar. Kläder och tågbiljetter till Dalarna där jag kommer att befinna mig inom mindre än 2 veckor.

För övrigt är livet konstigt och jobbigt. Förlåt för att jag är frånvarande och en ärkefitta. Ni får leva med det tills att jag är back on my feet. Vi ses 2009... eller något i den stilen?